Inlägg taggade utbildning

Den digitala samtidens utmaningar och möjligheter för demokratin

Tidigt i måndags morse satt jag på mitt första Almedalen-seminarium. Klockan var 7.30, men inte var det tomt för det när Brit Stakston drog igång dagen på HejDigitalts arena med Den digitala samtidens utmaningar och möjligheter för demokratin. Demokrati handlar om alla människors lika värde och om möjligheten att vara med och bestämma. I det digitala samhället är kunskapen om hur Internet fungerar, både för privatpersoner likväl som för företag, avgörande för att vi ska kunna ta medvetna beslut i vår egen och andras sak.hejdigitalt

De oroliga pratar om hur vi riskerar att bara ta till oss sådant vi själva uppskattar i vår sociala medienärvaro. Vanessa Berhe, vars morbror sitter i samma fängelse som Dawit Isaak, har istället fått se det positiva i att lätt hitta andra med samma åsikter och drivkrafter. Det är lätt att förenas och tillsammans bli starkare i kampen oberoende av fysiska avstånd, språkbarriärer och andra hinder för kontakt. När jag nyligen frågade en 11åring om varför hon tyckte att YouTube var roligare än något annat menade hon att det är för att hon där får se människor från hela världen och inte bara från Sverige.

Peter Alling, Public Affairs Manager Nordics på Unibet låter kanske som en otippad deltagare på morgonens seminarium, men Unibet är inte det enda digitala företag som ser hur resten av Sveriges institutioner och företag har svårt att följa med in i framtiden, och som förstår att de själva måste bidra för att vi ska fortsätta vara ett innovationsstarkt land. Just Unibet har valt att dela med sig av sina kunskaper om vad som krävs i det digitala medielandskapet, hur man är ett digitalt företag, för att få med sig fler. Andra digitala företag som Spotify och King.com lägger istället aktiviteter t ex på att nära en helt ny framtida arbetskraft. Som Christine Kastner Jonson, Utbildningsdirektör IT-gymnasiet och NTI-gymnasiet, lyfte under morgonen, står det inte på skolans agenda att förse arbetsmarknaden med den arbetskraft som svenska företag redan nu står och skriker efter – programmerare – och det åligger företagen själva att skapa och hitta den kraften för framtiden. Bristen på programmerare kan också vara en bidragande orsak till att dessa företag gör sitt bästa för att hjälpa till att radera den ensidiga bilden av vem som är en programmerare. Vi behöver en mångfald i utvecklingen av nya innovativa produkter och tjänster, och vi behöver framför allt fler. Som det är just nu ligger således en stor del av Sveriges framfart på de få digitala företag vi har, medan resten av samhället släpar efter.

Diskussionen om utbildningens roll dök upp senare under dagen vid flera tillfällen på samma arena. Jag lyssnade bl a på Pernilla Rydmark, Chef Internetfonden, Joakim Jardenberg, Internetchef, Helsingborgs kommun och Claes Magnusson, Rektor på Malmö Yrkeshögskola i diskussionen om En hackande nation – hur ska vi utnyttja de svenska it-resurserna på bästa sätt? Fokuset låg till stor del på tillgänglighet både av Internet och av data. Men kommer verkligen tillgänglighet att få fler svenskar att hacka kod undrar jag, och vi var nog överens om att utbildning av fler programmerare måste ske jämsides med tillgänglighetsutvecklingen. Vi var dock också överens om att det är mycket svårt att få tjejer över 12 år att välja att programmera, och jag kan tro att det finns fler grupperingar än tjejer som skulle dra nytta av denna stora arbetsmarknad, men som av olika anledningar väljer bort den allt för ofta helt omedvetet. Jag är osäker på om vi kommer någon vart alls med tillgänglighet och utbildning om vi inte jobbar på alla fronter med att normalisera bilden av den datorkunnige.

Jag avslutade dagen med att lyssna på Hur kan vi ta oss bort från digitaliseringen mediala barnsjukdomar?

Anette Novak redovisade fyra slutsatser från Medieutredningen. Det Sverige de har pratat med har lyft att landet behöver kunskap, konkurrens på lika villkor, tillgång till Internet och data samt lokal journalistik i en mediepolitik för framtiden.

I fokus för analysen ska stå ”Allmänhetens behov av allsidig information och individens möjlighet att vara demokratiskt delaktig oberoende av bostadsort”.

Det var väl lite som en summering av dagens diskussioner men med ungefär samma luckor angående behovet av normalisering och av de kommersiella företagens stöd i transformationen. Och ändå slutade diskussionen med Googles Nordiska kommunikationschef Gustaf Brusewitz och några journalister i publiken i en suddig bild av att publiken tyckte att Google, tack vare att de är en del av samma ekosystem som publicister och i och med deras makt, har ett yttersta ansvar att utbilda svenskar i hur Internet fungerar. Vi lutar oss just nu i stort på våra svenska företag som utifrån egen drivkraft att föra det svenska samhället framåt levererar till vårt samhälle, men att tro att Google ska vara de som tar samma ansvar är naivt.

Som avslutning fick publiken skriva in sitt ord för ett hållbart medielandskap – tillit, kunskap, oberoende och infrastruktur stack ut.

medialandskapet

Annonser

, , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer

En nyhet per dag förstärker värdet av den

Det är förstås ingenting nytt, men idag slog det mig igen, det händer lite titt som tätt, vilket otroligt starkt redaktörskap Google presterar. Det gäller givetvis alla de redaktörer som skriver algoritmerna för att jag ska bli nöjd med bästa möjliga sökträffar, men det är vi ju alla alltid lite oroliga för – blir min värld för ensidig när den osorterat utgår från mig själv? Och rätt nöjda – vi vill helst slippa en mur av porr när jag skriver in sökordet ‘tonårstjej’. Fast lite grann vore kanske bra så att vi påminns om dess existens…

Som komplement utnyttjar Google sin starka röst genom att lyfta upp en enda viktig sak i varje land varje dag. Det budskapet träffar därmed effektivt väldigt många och med väldig styrka. Dagens Berlinmuren är ett mycket stiligt redaktionellt arbete.

google

google2

, , , ,

1 kommentar

SVT’s case i Next up

Next Up 2014 from Rodolfo on Vimeo.

 

SVT deltar i Next Up’s tävling med ett av flera case som åttondeklassare lagvis utmanas att lösa. Övriga utmanande case kommer från King.com, Sogeti, Ericsson och IBM. Det ska bli väldigt roligt att se elevernas förslag framåt våren. Vår brief till eleverna lyder…

SVT: Det krävs mer än att lajka – hur gör vi verklighet av viralt engagemang?

Förutsättningar
Vi har för vana att dela med oss av sådant vi gillar eller sådant som upprör oss på Internet. Vi kommenterar, delar, lajkar, lägger till ikoner på våra avatarer, bloggar eller hashtaggar. Tillgången till smartphones och möjligheterna till den här typen av engagemang bidrar till ett trendbrott – unga tar del av mycket mer nyheter än för bara ett par år sedan. 67% av alla 14-åringar och 74% av 15-åringarna i Sverige tar del av nyheter via mobilen (Statens Medieråds rapport Unga&Medier 2012/2013). De flesta menar att de lär sig något och många anger att de blir arga eller ledsna just när de tar del av nyheter.

Samtidigt tittar allt färre på tablåsänd TV. Unga tittare ser program från samtliga kanaler via VOD-tjänster när de vill och framför allt vad de vill. Program som Aktuellt och Rapport är inte lika populära som mer tillgängliga onlinetjänster som Aftonbladet.

Det är SVT:s uppdrag att försöka nå alla i Sverige med nyheter och även att bidra till demokrati med sitt innehåll. Framför allt gör SVT TV-program men de får också jobba med t ex webb. En sådan webbtjänst är t ex SVTPejl som med hjälp av databasjournalistik visualiserar problem, samlar in folks egna historiker kring dessa problem och lyfter fram de människor som har hört av sig.

Scenario
Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen om 15-årsgräns med hjälp av spärrar på beroendeframkallande tjänster i smartphones. Syftet är att motverka hämmande av barns normala utveckling. Tjänster som berörs är bl a Facebook, Instagram, Videofyme, Vine, snapchat och ask.fm.

På SVT har man uppmärksammat att detta förslag har upprört ungdomar. Förslaget har lett till vild trafik på sociala medier. De som reagerar vänder sig inte i någon större utsträckning till SVT:s kanaler, utan diskussionerna hålls främst i sociala medier där de egentligen inte når någon annan än de upprörda. Som många gånger tidigare tycks inte reaktionerna leda till något konkret. SVT tror inte att deras traditionella kanal med ett reportage i TV är det bästa sättet att uppfylla sitt uppdrag för målgruppen och anlitar därför en byrå för att ta fram en lösning.

Uppdraget
Ni är ett team från ett nystartat digitalt tjänsteföretag, som på uppdrag av SVT ska ta fram ett format på en plattform (webbsida, applikation, tjänst, verkliga möten och forum, program osv) som skapar möjligheter som inte bara samlar ungdomars åsikter i en viss fråga utan också pekar ut steg för att åstadkomma verklig förändring, såsom ett ändrat politiskt beslut.

Målet är att ungdomar ska få upp ögonen för att slacktivism inte nödvändigtvis leder till förändring och att de ska få förstå hur de mer konkret kan påverka sin egen situation.

Ert team utgörs av en projektledare, konceptutvecklare, interaktionsdesigner, formgivare, marknadsförare samt ett par programmerare. Ni skall tillsammans arbeta fram en modell som beskriver hur er plattform fungerar och vilka IT-relaterade funktioner den använder sig av (ex. GPS, elektroniskt ID, widgets, databaser, API’er, mejl, kamera, chatt, streamad video). Ni ska också beskriva användarens upplevelse och i vilken ordning vem behöver göra vad för att det ska leda till en konkret förändring i en viktig fråga.

SVT har försett er med följande ingångsvärden:

  • Plattformen ska vara åtminstone delvis digital.

  • Det ska vara minst lika lätt att uttrycka sitt engagemang som det är i dagsläget.

  • Det ska vara tydligt hur många det är som engagerar sig i en fråga.

  • Det ska finnas en tydlig väg eller ett flöde, med en eller flera mellansteg, till en möjlig beslutsförändring.

  • Den som visar sitt engagemang ska uppleva det som lätt och/eller roligt att vara med och påverka.

  • Vägen/flödet, ska vara tillgängligt för den engagerade där man är, när som helst.

  • Formatet får inte utöva kampanjjournalistik.

Relevanta verktyg och begrepp
Public Service: Radio och tv i allmänhetens tjänst. Uppdraget för SVT, SR och UR är att ge svenska folket allt från nyheter och dokumentärer till underhållning och utbildning – på ett sakligt och objektivt sätt. Det betyder t ex att olika politiska åsikter ska få komma till tals, att alla ska kunna hitta ett utbud för dem oavsett hur stor eller liten målgrupp det rör sig om (t ex minoritetsgrupper eller olika funktionsnedsatta).

Demokrati: folkstyre eller folkmakt. De förutsättningar som skapar rättigheter och möjligheter för alla att vara med och bestämma.

Tillgänglighet: används både för att beskriva hur bra något fungerar för människor med funktionsnedsättning och för hur t ex en webbplats finns och fungerar var som helst, när som helst för olika användare.

Slacktivism: är en kombination av orden ‘slacker’ och ‘activism’. Ett ord för den typ av engagemang som främst gör att den som engagerar sig känner sig nöjd, men som egentligen inte bidrar till någon verklig förändring.

Databasjournalistik: Om det inte finns en tillgänglig databas med information börjar man med att skapa sin egen. Man kan begära ut pappersdokument från myndigheter, göra egna observationer eller skicka ut en enkät och lägga in svaren i t ex Excel eller en databas. Sedan analyserar man innehållet i databasen och visualiserar det man får ut så att andra lätt kan förstå.

Mikrovolontär: ett sätt att bidra med en mindre insats som tillsammans med andras insatser ska nå ett större mål. Modellen innebär oftast bara några minuters eller timmars jobb och inga mer krav efter det.

Gamification: att använda sig av speltriggers för att leda sin publik/sina användare/kunder/tittare till ett mål. Vanliga sådana speltriggers är progression och direkt belöning, men det finns många fler. Avgörande för en bra spelupplevelse är ‘flow’ – balansen mellan att kunna utföra något och att utmanas.

Kampanjjournalistik: journalistik där man inte objektivt redovisar fakta utan istället vinklar presentationen eller tar ställning i en fråga.

 

, , , ,

Lämna en kommentar

Min chef känner mig

9780091940898_200_moranthology_haftad

värde 70 000 kr

En bok kan förstås vara en väldigt bra julklapp. Jag är en långsam läsare och håller mig helst till faktalitteratur, men för ett par år sedan gick jullovet till Caitlin Morans första bok How To Be a Woman. Den var väldigt rolig och fullkomligt träffsäker om just vilka erfarenheter kvinnor och ofta och män mycket sällan har av livet. Inför den här julen fick jag Morans uppföljare moranthology i julklapp av jobbet.

Med bakgrunden av att Morans tidigare bok är en av de mest underhållande jag läst de sista tio åren blev jag förstås glad över julklappen, väldigt lässugen och fick en stark upplevelse av att min chef känner mig rätt bra. Det är så klart svårt för en chef att välja ut helt rätt bok till alla sina anställda, men ett uppenbart försök ökar förtroendet för chefen och relationen stärks ungefär lika mycket som om chefen i ett utvecklingssamtal kan definiera specifika egenskaper hos den anställde.  1/2 timmes utvecklingssamtal + förberedelse = 1000 kr.

Det är högst osäkert om jag hade hittat en tillräckligt intressant bok för att jag verkligen skulle orka läsa hela under julhelgen, men moranthology är nästan lika rolig som den tidigare boken. Med tre barn blir inte lässtunderna så långa, utan snarare korta och då passar Morans samlade kolumner bra – kolumner som förstås handlar om sådant som händer i våra vardagsliv just nu – om kaffe, smeknamn och det omöjliga semesterpusslandet för småbarnsföräldrar, men också om betalväggar, politik och människovärden. En av Morans kolumner är också Celebrity Watch i The Times varvid halva boken tillägnas TV-bevakning och då främst av BBC’s mest uppskattade utbud.

God läsning boostar kreativiteten i flera veckor hos den som läser. Jag har med mig flera sidor anteckningar hem från semestern – work shops jag vill hålla på jobbet, nya målbilder i mitt arbete, funderingar på vad min egen historia betyder för vad jag kan åstadkomma… för världsfreden. Sist jag hade samma kreativa flöde var efter att ha varit på The Conference för ett och ett halvt år sedan. Biljett, resa, hotell och min tid kostade då totalt ca 10 000 kr.

Nu handlade moranthology till stor del om just det jag till viss del jobbar med – tv, nättroll och även om tv med twitter som second screen. Moran använder sig konsekvent av sitt twitterflöde för att ge ett personligt, internt och publiknära perspektiv på sina kolumner. När hon beskriver prins Harrys bröllop eller sändningen av Michael Jacksons begravning är det med stöd av gästernas tweet före, under och efter. Som att gå på en TV-specifik konferens alltså – ytterligare 20 000 kr – för de sker aldrig i Sverige.

Den bästa bonusen för mig är ändå Morans återkommande argumentation kring hur TV är helt berättigat för en brittisk familj på socialbidrag att investera i och om hur hon mer än gärna betalar till BBC för att få deras kvalitativa reklamfria utbud. Moran kommer från en åttabarnsfamilj i underklass och vet vad hon pratar om när hon talar om när hon beskriver känslan den dag de tog TV’n från familjen.

Benefits spent on plasma TVs is the totemic fury-provoker of the professionally angry social commentator – ’They’re spending YOUR taxes on A FORTY-TWO INCH SONY!!!… – ignoring the fact that if you live somewhere with broken-glass parks and looming teen-clusters on each street corner, and gave up on the idea of having a car or a holiday long, long ago, then staying at home, safe, together as a family, and watching fifteen hours of TV a day is peerlessly cost-effective, gentle and harmless way of trying to buy happiness.

och

I don’t want to be a racist against ITV1, but you know what a bag of bollocks they would have made of a Sherlock Holmes reboot in 2010…

Jag vill gärna jobba med något som levererar äkta värde för så manga som möjligt, något som bidrar till förändring. Jag vill göra stordåd helt enkelt och med Morans berättelser har värdet med mitt arbete med barntv tillgängligt online för alla förstärkts avsevärt för mig. Som efter en halvdags konferens för min avdelning med Eva Hamilton som talare – säg 40 000 kr.

Totalt värde 71 086 kr.

, , ,

2 kommentarer

Fler behöver förstå att programmering är för dem

Att kunna programmera är ur flera aspekter en ekonomisk och kreativ trygghet och frihet.

  • Programmering är idag en mycket efterfrågad och högt avlönad kompetens tack vare att det är för få som har valt att lära sig det, och att det inte är något man lär sig lite på vägen utan att fokusera på att just programmera.
  • I samma takt som det manuella industriarbetet minskar, ökar behovet av programmeringskraft. Programmering är ett mycket säkert val av utbildning om man vill känna sig trygg i att det finns jobb när man går ut skolan.
  • Om man har idéer och kan programmera kan man testa och prototypa dem själv utan att behöva ta in pengar. Istället får man möjligheten att presentera något som finns och som investerare förstår och som de därmed har lättare att investera i.
  • Ju fler som får möjligheten att förverkliga sina produkter desto större möjlighet till variation, innovation och produkter för olika målgrupper borde vi få (så länge som investerare också ser möjligheterna i andra sorters produkter och tänster).

Bilden av vem som kan programmera och vad man gör när man programmerar är fortfarande smal och ensidig. Det lockar en mycket liten del av niondeklassare som ska välja sin gymnasieutbildning, och en ännu mindre andel av dessa är tjejer.

För 20 år sedan hette det att tjejer spelar inte spel och jag var då helt överLittleBigPlanet_PEGI_WMtygad om att det gör de visst om det finns spel med hästar, familjer, styling, sjukhus, bondgårdar eller fotografering i fokus. Det fanns och finns så klart tjejer som spelar alla de mer traditionella spel som fortfarande anses ha högre status (det här måste jag alltid tillägga för annars får jag spö), men många många fler spelar dagligen de ibland sociala spel med lägre trösklar och kortare speltid som har visat sig fungera även för en stor andel killar som inte heller spelade tidigare. På samma sätt är jag övertygad om att tjejer (och många fler killar) visst kan programmera bara den gemene synen på vad man gör och hur man arbetar förändras… och egentligen bara speglar den verklighet som redan är idag.

Programmerare idag sitter mycket sällan själva i sin källare utan att se dagsljus, utan vänner och med att hacka kod som enda intresse. Det finns de som gör det och det får de (måste också alltid tilläggas), men yrkesrollen på större arbetsplatser är, eller bör åtminstone vara social, kreativ och användar- eller problemfokuserad. Koden är en del av slutanvändarens upplevelse när vi bygger tjänster och produkter. Drivkraften för att programmera behöver inte vara allra främst att hacka kod, utan t ex att kunna bygga den produkt man vill se förverkligad.

I nästa vecka ska jag träffa en grupp programmeringslärare på gymnasienivå och se vad de säger om detta. Jag förstod på arrangören från KTH att det inte var en självklarhet att man i skolan tror att man hinner jobba med scrum-metodik och problembaserad inlärning – två faktorer som jag ser som en mycket stor del av den förändrade verkligheten.

mer om tjejer och spel och programmering

Bra eller dåligt med Geekgirl Meetup

Är Minecraft bättre än the Sims

10 tjejgrejor

 

, , ,

1 kommentar

Varför har vi i Sverige så många starka it-startups?

Vi tjatar om att det saknas undervisning i programmering i skolorna ännu år 2012 trots att framtidens arbetsmarknad är bensäker för just utvecklare och att det är en stor makt att kunna utveckla idéer själv vare det är prototyper eller färdiga produkter eller tjänster. Att kunna programmera är en nyckelkunskap som de som är intresserade av borde få möjligheten att stärka så tidigt som möjligt.

För 15 år sedan låg mitt intresse i att inspirera fler tjejer till att programmera, just för att få den makt det innebär och för att vi kommer att få se nya och andra produkter på marknaden med fler kvinnliga utvecklare. Idag har mitt fokus förskjutits till att alla barn borde få möjligheten att lära sig att programmera innan andra intressen har tagit överhanden. Idag fick jag en bra motfråga – Varför har vi i Sverige, trots avsaknaden av programmering i undervisningen, ändå så många starka it-startups – ofta med unga programmerare i huvudrollen?

Daniel Ek fick frågan om den svenska grogrunden för it-startups i en intervju nyligen och jag tror som han att en bidragande orsak är att vi i Sverige var väldigt tidiga med att förse alla svenskar med en dator och en uppkoppling, men också att vi har ett starkt behov av att nå utanför Sveriges gränser. Vi är ett litet litet land med tillgång till all information om världen som drivkraft till att tänka större än bara Sverige. Med Internet når vi nyfiket och girigt hela världen. Är vi kanske tom lite skönt naiva – ‘kan de i USA kan väl jag’ – utan att fundera på utmaningen med en liten marknad kontra den stora?

Vi är också ett land som trots vår konformism uppmanas att tänka utanför lådan och klara oss själva för att bäst överleva och där tilltron till teknisk kunskap är större än till en kostym. Är man ung och bra på något kan man också våga ta risker, vare sig man är ensam eller har familj runt omkring sig. Det finns ett statligt skyddsnät som man som ung kan lita på kommer att ge en nya chanser om man misslyckas.

Jag är i alla fall övertygad om att det är inte bara duktiga programmerare vi har i Sverige utan lika starka affärsutvecklare och entreprenörer.

Och så en liten kommentar om att just Daniel Ek antagligen inte bara är en duktig programmerare och entreprenör. Jag har aldrig träffat en så socialt begåvad eller handlingskraftig kille heller och kanske att hela han är rätt ovanlig överlag…

,

Lämna en kommentar

Mångdubbelt så bra på 5 minuter

Jag deltog som coach på presentationer på Hyper Island igår. Grupper i olika storlekar har i uppgift av Beata Wickbom att bilda en temporär byrå tillsammans, med namn, profil, arbetsprocess och målbild, för att få real cases att arbeta med. Byråerna startades för någon vecka sedan och nu skulle de sälja in sig själva till oss som lyssnade. Det är helt naturligt att man plockar fram power pointen och stolpar ner alla värdeord och principer och kunskaper man definierar i bullets på sida efter sida. Och så går en eller två ur gruppen fram och läser vad som står i Power Pointen.

Därefter ruskades så gott som alla grupper om av responsen – jag köper det inte. Ni har berättat om allt som är mindre viktigt än det jag köper – er själva. Några blev frustrerade av feedbacken, andra nervösa tror jag. De flesta grupperna ombads att ta fem minuter tillsammans och utifrån vad vi hade pratat om börja om, utan power point och ge oss vad vi ville ha.

På fem minuter kan otroligt mycket hända. Grupperna tvingas snabbt definiera vad som är absolut viktigast att få fram och hur detta ska kunna framföras utan textmassor. Allas kreativitet går på högvarv i totalt fokus och engagemang. De måste hitta en akut lösning tillsammans. De kan inte annat än att lita på varandra, ta en rejäl risk och göra något de inte hade gjort om de hade planerat allt ett par dygn i förväg.

Den grupp som gjorde entré med minst engagemang och mest frustration återkom med en häpnadsväckande intensitet och energi. Med tre meningar från tre olika gruppmedlemmar lyckades de träffa oss i hjärtat, skapa ett avtryck och få oss nyfikna och fulla av frågor. Jag trodde på dem, minns dem och tog reda på allt jag som kund behövde veta utifrån egen drivkraft och önskan.

Flera grupper var minst lika bra i sina presentationer. Det är alltid imponerande att se när någon antar en utmaning, vågar vända 90 grader om och levererar.

, , , ,

Lämna en kommentar