Arkiv för februari, 2012

Tillit och Ramverk för innovationsförmåga

Jag fick en mycket anonym och icke informativ inbjudan till ett runda bordet samtal på Vinnova i slutet av december. Jag googlade Vinnova

VINNOVA är Sveriges innovationsmyndighet och ska öka konkurrenskraften hos forskare och företag i Sverige. Vår uppgift är att främja hållbar tillväxt i Sverige genom finansiering av behovsmotiverad forskning och utveckling av effektiva innovationssystem.

Det lät spännande utan att jag hade en aning om vad det var vi skulle göra eller varför jag var inbjuden. Det visade sig vara ett femtiotal personer från diverse företag som träffades under en dag och i olika gruppformat diskuterade vad som krävs för att en organisation ska ha en stark innovationsförmåga.

Vi kom från SEB, Volvo, Alfa Laval, WSP AB, Strandkliniken, Stora Enso, Scania, Avalon Innovation, Fiber Optic Valley, ASSA ABLOY, Saab, Triple Steelix, Centigo, Ecofin, Transformator, Sweco, BeFo, SECRAB, Luleå tekniska universitet, Kandel Group, Ericsson, Sparbanken ABB, Incessus, LOOOP, Pfizer, Arla, Skogfors, Skånes Livsmedelsakademi, LogicaSivers, IMA, Cultmedia Information, Innventia, SCA R&D, AstraZeneca och så jag från SVTi och tidigare Stardoll.

Min morgon började tillsammans med en raketforskare, en hr-chef från SEB och en organisationskonsult. Det hade jag inte trott när jag vaknade den morgonen. I små och stora grupper diskuterade vi

Ledarskap, organisation och kultur
Tre teman dominerade diskussionerna på den första frågeställningen

– processer för att testa, prototypa, a/b-testa och mognadsfasbedöma lyftes fram, för många som en väg till modet att våga göra nytt.

Chefer säger att de vill främja innovation men fan den som kommer med idéer – helst vill man bara få köra på så som man har bestämt och ingen ska säga något på vägen.

– sammanfattningen ovan från en deltagare ledde vidare till önskan om transparens och tydlighet för att de anställda ska ha samma ramverk och förståelse att verka inom som ledningen och på så sätt kunna tajma nya idéer rätt. Och därmed få gehör och rätt att genomföra.

– dialog med ledningen – att ge cheferna information om vad de anställda behöver för att kunna jobba framåt och tvärtom – vad cheferna behöver av teamet.

Gränsöverskridande samarbeten
Utrymme för entreprenörstypen var det som slutligen blev kärnan i gruppernas gemensamma diskussioner. Två tydliga problem för detta är att
– en fristående part behöver få tillit och mandat, vilket kan vara svårt med flera beställare och stake holders
– i den traditionella organisationen är inte entreprenörstypen särskilt populär utan mest besvärlig. Den typ som önskas och främjas är den som utför det som står på att-göra-listan utan att ifrågasätta eller komma med egna kreativa idéer och tillägg.

Mätning och styrning av innovation
Egentligen var alla rätt överens om att det är riktigt svårt att mäta innovation på ett vettigt sätt, mycket beroende på att tajming är en svårmätt parameter, samt att antalet innovationer inte på något sätt påvisar framgång.

Efter dagen grävde jag vidare på Vinnovas sida och hittade en rad intressanta publikationer, där bl a mätning kommenteras spännande

Effektivisering och förbättringar respektive förnyelse och innovation är två radikalt olika processer och bör också mätas och följas upp på helt olika sätt. Medan en effektivisering bör leda till en förbättrad lönsamhet i årets resultat, kan en förnyelseprocess i stället leda till ökade kostnader och därmed försämrad lönsamhet på kort sikt. Förnyelse och innovation syftar till en utveckling av företagets affärsmodell så att en framtida högre lönsamhet kan säkras men också till att säkra företagets position gentemot konkurrenterna. Effektivisering och förnyelsearbete bör således följas upp med radikalt olika uppföljningsparametrar.

Två återkommande nyckelord följde med mig hem efter dagen TILLIT och RAMVERK.

, , , , ,

Lämna en kommentar

GeekGirl Meetup bra eller dåligt?

Att nämna GeekGirl Meetup följs alltid av en diskussion numera. Det betyder ju att många vet vad det är, vilket är bra. Det betyder också att man kan tänka och tycka olika om ett kvinnligt nätverk. Det finns få uttalat manliga nätverk nämligen. Då heter de herrklubbar. Och det är uppenbarligen en helt annan sak.

Enda skillnaden jag kan se är att GeekGirl Meetup är mer än en fest. Det är en un-conference, men med samma syfte – att bygga nätverk tjejer emellan, att dela kunskap och erfarenheter och att samtidigt ha kul.

Det som ofta är den negativa synen på det kvinnliga nätverket är att det på intet sätt är bättre än herrklubbarna. Det exkluderar. Jag håller med, man måste ju vara bättre själv. Men det är tydligt att många har behov av och uppskattar tillfället att träffas utan killar – och det är viktigt och intressant att diskutera varför. Det är på varje konferens ett femtiotal tjejer som tar tillfället att hålla presentationer. Tjejer som annars lyser med sin frånvaro på många andra teknikfokuserade konferenser.

Jag tror att GeekGirl Meetup är bra för att
– tjejer får en chans att öva sig på att presentera i en miljö som de tydligen känner sig tillräckligt trygga i

– de som är där får en tydlig bild av vad var och en gör och kan och vid förfrågan om kvnnliga utvecklare eller talare kan man snabbt föreslå en handfull

– ämnena som presenteras berör branschen ur många olika aspekter, inte endast tekniska utan även sociala, organisatoriska, politiska osv, ämnen som sällan får plats i andra forum, ämnen som man därmed måste misstänka att killar inte är intresserade av.

1 kommentar

Vad kan lärprocesser hämta från spelmekanik?

Jag träffade finurliga, driftiga och visionära Terese Raymond för ett år sedan när vi på Signerat.se hyrde in oss på det kontor som hon då satt på och en lunch fastnade vi i ett underbart samtal om den ELD-metod som hon coachade i – en metod för att låta eleven förstå sitt eget lärande. (Läs gärna mer under länken.)

I höstas drev Terese nyfikenhet för spelmekanismer i lärandeprocesser fram en ansökan till .SE om möjligheten att genomföra en förundersökning tillsammans med lärare och några rådgivare på ämnet och nu är vi igång.

Hur många XP (experience points) innehåller Lgr11 och Gy11? är en förstudie som syftar till att skapa förutsättningar för en webbaserad plattform där elever kan överskåda sitt lärande i ett grafiskt gränssnitt som använder sig av mekanismer från spel. Tanken är att använda delar av spelvärlden för att få eleverna att dokumentera, utforska och reflektera över sitt lärande och sin kompetensutveckling.

Idag gick det första nyhetsbrevet ut – anmäl dig för att få det här och var en del av projektet på sidan eller i dialogcaféer!

Webbsändning tillsammans med Spelbildning
Måndagen den 20 februari livesändes ett samtal om spelifierat lärande mellan Richard Gatarski, Frida Monsén och Terese Raymond. Sändningen är en del av Richard Gatarskis initiativ Spelbildning. Ämnet var Gamification i skolan med fokus på individuella utvecklingsplaner. Läs mer och se webbsändningen

Rapport från projektets första möte
Äntligen! Nu har projektgruppen träffats och koordinerat vårens insatser. Vi samtalade främst om projektplanen i relation till vårens aktiviteter men hann även diskutera begreppet spelifierat lärande. Läs sammanfattande anteckningar från mötet

Workshop på Vittra Telefonplan
Den 23 februari arrangerar Vittra Telefonplan en workshop med tema: en spelifierad IUP med utgångspunkt i Lgr11. Workshopen är praktisk och ska identifiera spelmekanismer som lärarkollegiet finner intressanta att arbeta med samt vilka förmågor i Lgr11 som de inledningsvis ska fokusera på. Huvudfrågor:
– Vilka spelmekanismer kan vara intressanta att arbeta med för att öka elevers motivation i skolan?
– Vilka övergripande förmågor i Lgr11 skulle vara intressanta att arbeta med och visualisera i en spelifierad IUP?
– Hur skulle ett spelifierat uppdrag utifrån dessa förmågor kunna se ut? Läs mer och diskutera frågorna!

Läs om projektet på spelifieralarande.se/blogg/ >>

Pelle Pedagog (Per Falk) skriver om sin kommande workshop här >>

, ,

1 kommentar

Artificiell kommunikation

Artificiella dialoger kan vara knepiga. För mig är det högst imponerande att Artificial Solutions som jag jobbade på under ett par år fortfarande blomstrar och lever idag. Jag var först eller andra anställd på företaget som startades 2001. Det fanns ett par olika plattformar för att bygga upp en ‘intelligent’ språkbas i som vi testade, vidareutvecklade och fyllde med grunden till de mest obskyra dialoger.

Chattbottar som stöd och komplement till kundtjänst var nytt och oprövat och det är klart att man måste testa, men jag har ännu svårt att förstå intresset i att chatta med en databas som visualiseras med ett 3D-ansikte istället för att använda en vanlig sökfunktion. Annat än till att testa hur botten svarar på hädelser och inviter förstås. Chattbottarna måste naturligtvis ha bevisat sig kunna hjälpa till på något sätt, annars skulle ju inte Apple erbjuda Siri. Jag som har sådana där fingrar som inte riktigt tar på touch screens anar att det har med tillgängligheten att göra. IKEA tog tvärtom nyligen bort sin efter många års trogen tjänst.

,

Lämna en kommentar

Könsneutrala världar av poesi

Som avslutningsprojekt på Multimedia Pedagogik-teknik för många år sedan (2000) byggde jag och tre kollegor en textbaserad virtuell värld – en sk MOO (Mud Object Oriented) – av poesi. Världen bemästrades med enkla kommandon med vilka jag tog mig fram, interagerade och skapade.

Jag såg ett träd som var större än alla andra
och hängde fullt av oåtkomliga kottar;
jag såg en stor kyrka med öppna dörrar
och alla som kommo ut voro bleka och starka
och färdiga att dö;
jag såg en kvinna som leende och sminkad
kastade tärning om sin lycka
och såg att hon förlorade.

Edith Södergran

Det var fascinerande att se scenarier målas upp i huvudet beskrivna i endast ord, som en bok men med mig själv som deltagare i handlingen. Ännu mer spännande var det att möta på besökare från hela världen som utforskade den poetiska världen och byggde den vidare med egna ord.

kommando [klättra upp i trädet]

Däruppe, vilket lövverk
Solen skiner, jorden stannar
En lugn stund, ett andetag

Inför avslutningen bjöd vi hit grundarna till den Open Source vi utvecklade i – Associate Professor Cynthia Haynes och Assistant Professor Jan Rune Holmevik. Jag tror det var roligt även för dem att se hur deras verktyg användes på ett helt oväntat och nytänkande sätt.

Det som började som ett studentprojekt fortsatte vidare i ett eget företag som vi kämpade tillsammans med under ett år. På stipendiepengar producerade vi en sexuundervisningsMoo för RFSU, vi hade gymnasie- och högstadielärare med egna klasser inne i Poemoo och vår tidigare rektor Göran Lange genomförde en hel tiopoängskurs i filosofi i en av våra MOOar, men jag kan fortfarande idag inte säga om vi var för tidiga eller för sena med våra världar. Gränssnittet var för knepigt för ovana datoranvändare och är det än idag, men jag är glad att vi utforskade det som vi gjorde och vi fick ovärderliga erfarenheter av sociala digitala platser.

Under filosofikursen var samtliga deltagare anonyma hela kursen igenom. De gick in, skapade sig en avatar med ett nick, jobbade i grupper i den virtuella världen utan att avslöja vem de var och examinerades virtuellt av rektorn utan att han hade deras riktiga namn. Klassen var totalt 40 studenter jämnt fördelade i kön. 2 tjejer valde att byta kön under den anonyma kursen. Ingen kille bytte kön.

,

Lämna en kommentar

Praktikplats med Apan Ola

På 90-talet kunde arbetsgivare få arbetslösa praktikanter gratis under ett halvår och praktikanterna fick 3000 kr i månaden från arbetsförmedlingen. Det måste ha lett till många utnyttjanden. Själv åkte jag ut till en villa Trollbäcken varje morgon för att klippa korta barnfilmer.

Medix bestod av en småbarnsmamma i Tyresö med klippbord i källaren vilket jag kanske inte visste när jag skickade ansökningsbrevet. Hon skrev korta fabler som hon filmade och klippte ihop för SVT. Jag har varken innan eller efter haft någon som helst fascination för klippteknik, men desto större för barnutbud och jag har fina minnen från en solig vårdag i Tyresö slottspark där vi filmade huggormen som möter grodan. Jag hade hämtat handplockade grodor hos en bonde i Brottby och nu släppte vi ut olika huggormar och filmade deras möten.

Ett annat fantastiskt minne är inspelningen av uppföljningen till apan Ola och hans lillasyster på Ölands djurpark – två kärleksfulla varma varelser som klättrade upp och klängde sig fast runt halsen. Många år senare var det stort rabalder när Ola såldes till Bankok till inte så goda förhållanden.

Lämna en kommentar

Avslut och frilansstart

Raka vägen från ett uppdrag på CSR i praktiken ramlade jag för ett år sedan in som konceptutvecklare i barnteamet på SVTi. Sara Ohlsson var den engagerade och hängivna produktägare som sedan ett halvår tillbaka drev nova-projektet med Dobermans hjälp. Nova var ett projekt, en arbetsmetodik, för att ta fram kunskap om hur barn använder webben. Syftet med arbetet var att kunna bygga världens bästa barnwebb.

Första dagen på jobbet släppte teamet det första steget arbetet hade resulterat i – ett barnramverk som samlar alla barnsidor på svt.se på samma ställe – en egen fristående produkt. Samma dag släpptes även Saras egen bok ‘Jag är tyvärr död och kommer inte till skolan idag‘. Stämningen i teamet var skyhög.

Mitt första projekt var en webbunik satsning med Elin Ek som karaktären Gloria. Ur det lärde vi oss att en blogg inte blir populär för att det heter blogg, utan för dess innehåll, kontakt med läsare, personlig avsändare och frekvens av uppdateringar.

Därefter inledde jag ett härligt samarbete med Lilla Aktuellt och med Lilla Sportspegeln. Jag hade uppdraget att strukturera om deras befintliga sidor och innehåll enligt nya nova-principer och resultatet var så lyckat det kunde bli utan någon som helst nyutveckling. Inför det stundande bytet av cms låg ingen utveckling i det gamla polopoly. Antalet sidvisningar niodubblades.

I och med detta cms-byte och en rad tråkiga sjukdomsfall i teamet skars mycket påbörjat arbete bort under hösten. Planerna vi hade för både Barda och Minimello blev minimerade. Under våren åkte jag tåg kors och tvärs över Sverige för att träffa redaktioner i Falun, Malmö och Växjö och jag träffade och studerade många barn – i alla olika åldrar, döva, samiska, internetvana eller ovana. Under hösten fick tyvärr det arbetet stanna av och energinivån i teamet dippade.

Sara lämnade sin tjänst till Erik som lämnade den till helt nytillkomne ex tv4veteranen Thomas som delade uppgiften som tillförordnad produktägare för barnteamet med tjänsten som produktägare för allmäntv-utbudet på webben. Under hösten har vi jobbat fram miniminivåer på prioriterade responsiva moduler till nya cms’et Escenic – tråkiga ord och termer men riktigt roligt att bygga något riktigt bra från grunden. Till min lycka tog vi in en knivskarp usability designer som blev det där bästa komplementet till mitt jobb. Björn blev kollegan som jackar i precis där jag själv tar slut och tillsammans gör vi bra saker.

Det slog mig tidigt hur public service värdena är närvarande både i utbudet och även internt i organisationen. Jag har deltagit i zebra-projekt för mångfaldsarbete i media och FUNKA-utvärderingar för tillgänglighet för alla. Jag påbörjade research för en teckenspråkig interaktiv produktion redan under våren och träffade under hösten åttaåringar på Manillaskolan som gav ytterligare insikter om teckenspråkiga barns behov. Även ett samiskt spel som släpps under våren 2012 föll in under mina vingar. Mycket av det arbete som är så viktigt men som aldrig går att motivera med kommersiella mål är prioriterat på SVT – en dröm för en humanistisk konceptutvecklare.

I december mejlade jag mest filer mellan olika parter och letade saknade filer för att vi skulle kunna få ut ett flertal inköpta speltitlar. Jag bevakade inköp för att tidigt kunna önska tillgängliga spel i kontrakten. Jag hoppas vi får se dem på svt.se/barn/spel ett efter ett under våren. Min andra scrummaster gick på pappaledighet och en av våra strålande redaktörer drog till Barcelona några månader. Jag pratade communitys i direktsändning i Lilla Aktuellt Skola.

Den sista januari var min sista dag. Det är mycket sorgligt att inte få träffa alla strålande kollegor varje dag. Emil som ständigt bjussar på sin egen kreativa photoshophumor, Feminsistiska Fanny som gjorde improviserad och spontan stand-up för utvecklarna, Johanna som ger allmänt hopp om att framtiden är ljus när det finns unga människor som hon, hela det briljanta konceptutvecklarteamet som har tagit mig milsteg framåt i kunskapspåfyllning, Linda som har energin som krävs, vår statistikstjärna Uddståhl som är som jag – och det är så kul att hitta sådana på arbetsplatsen också, ALLA fina utvecklare som är så välkomnande och tar sig tid att tålmodigt skapa förståelse för vad de gör och kräver.

Den första februari startade Labyrinten ett nytt programformat, med tillhörande spel

som jag kommer att vara grymt nyfiken på statistiken på eftersom jag precis hann få det färdigt för implementation innan jag slutade. Jag kommer också att spana nyfiket efter Kunskapskanalens kommande sida och det vore roligt att se redaktörerna presentera galor med ett nytt verktyg någon gång i framtiden.

Det tog mig ett halvår att greppa det ografiska statistikverktyget comscore, liksom att förstå vad meta, vision, klippsymfonier, responsive och resurscenter är. Jag hittar nu till UR, nyhetshavet, bolibompaköket och alla konferensrum. Jag hoppas att jag kommer få tillfälle i framtiden att plocka fram de kunskaperna igen.

Från och med nu frilansar jag!

, , , ,

1 kommentar