Nu är vi på väg. Det går så fort plötsligt. Från att alldeles nyligen ha fastnat i omöjliga argumentationer och hopplösa försök att övertyga om den kommande framtiden så vet alla det – vårt sätt att konsumera underhållning är redan nu annorlunda… från i somras.
Att se på film hemma istället för på bio har vi väl gjort sedan åttiotalet – när vi vill och utan reklam. Det mer intressanta med tv när vi vill och även var vi vill är att det innebär att vi kan göra allt annat när vi vill också. Vilken frihet! Julafton är sedan länge tillbaka mycket mer flexibel än när vi var små för att det går att se Disneyfilmer annat än bara kl 15.00 en dag om året. Nu är även familjens fredagsmys inte längre upplagt utifrån tv-tablån utan vi kan äta middagen när den blir klar och se något tillsammans och äta chips därefter. Det är svårt dock att hitta något som alla tänker se eftersom vi nu har för vana att alltid välja vad vi själva helst vill göra. Det finns ingen anledning att kompromissa. Vill syrran se Nemo kan brorsan spela på surfplattan, mamma kan skriva en bloggpost och pappa läsa lite mejl på mobilen. Det blir än viktigare och än svårare att ta fram programkoncept till fredagkvällen som på riktigt engagerar hela familjen för att vi ska få till det där önskade fredagsmyset. Det blir också än viktigare att hela tiden kunna erbjuda mer av något som tittaren vill se (eller göra). Intressesorterat, zappvänligt med rullande sändningar som man kan ramla in i och sökbart på nyckelord. Själv vill jag gärna se något som någon vän har sett så att vi kan prata om det, uppröras, tycka olika om, tycka lika.
Det känns som att jag får en massa frigjord tid… fast egentligen får jag kanske bara mer tid till att slösurfa eller slöspela istället för att dumtitta. Det finns i och för sig undersökningar som visar att det nästan inte rör sig det minsta i hjärnan när vi ser på tv (eller när vi sitter på en lektion i ett klassrum) medan både spel och surfande aktiverar skallen så jag känner mig som en vinnare. Jag tror det blir en positiv utveckling för mänskligheten.
#1 av Helen Kreutz-Bolander på januari 24, 2013 - 10:50 e m
Tycker utvecklingen går åt rätt håll men det gör ju också, som du skriver, att det blir svårare att hitta något som alla ser – eftersom vi inte behöver kompromissa. Vi sitter ofta nära varandra men är ändå inte med varandra. Iofs kanske det mer gäller oss vuxna eftersom barnen i familjen tillsammans spelar Minecraft…
GillaGilla
#2 av malinstroman på januari 24, 2013 - 11:20 e m
ja men ja, precis så.
GillaGilla
#3 av Cory på januari 29, 2023 - 5:57 f m
Thanks for shaaring this
GillaGilla